Optiker och Optikeryrkets Historia

Välkommen att kontakta oss på Tel. 08-651 00 32

 

För att förstå händelseförloppet med start drygt 70 år tillbaka i tiden måste man även förstå det samhälle och samhällsstruktur som rådde. Läkarkåren hade en mycket stark ställning och läkaryrket betraktades som ett ;kall; och yrkesutövningen kallades för ;läkekonst; . optikerna var butikshantverkare med låg formell utbildning inom bl.a syn-fysiologi och hade därmed låg status inom glasögonutprovningen. Naturligtvis fanns det då liksom nu förgrundsfigurer med betydligt högre kompetens och kunnande än genomsnittet. Glasögonoptikern blev snart en stor grupp. En del optiker reste till optikerskolorna i Jena eller Berlin för högre utbildning och började självständigt refraktionera och leverera specialgjorda glasögon.



De optiska affärerna var som regel små med ett fåtal anställda och man arbetade helt självständigt utan någon form av kedjebildning. Hantverket dominerande och glasögonmodet var praktiskt taget obefintligt. På grund av den ojämna utbildningsnivån varierade kunskaperna att ”prova ut glas” mycket. En del optiker använde i sin annonsering titel som diplomoptiker och uttryck som t.ex ”vetenskaplig ögonundersökning” eller motsvarande något som retade ögonläkarna med rättsliga processer som följd. Situationen var på sina håll rätt spänd och i Stockholm bildades 1933 Stockholms Förenade Specialoptiker och även den sk. Stockholmsnämnden med uppgift att få igång ett samarbete mellan ögonläkarna och optikerna. Vissa optiker svartlistades medan andra kom upp på den ”vita listan över av Stockholm Ögonläkarförening godkända optiker”.





Följande citat är hämtat ur:
P.M. Rörande åtgärder i optikerfrågan.
upprättat av J.W. Nordensson, professor i oftalmiatrik. ”Det kvacksalfveri, som i tiden bedrevs av vissa optiker, föranledde Oftalmologi Förbundet att företaga vissa åtgärder mot detsamma.



KVACKSALVERIUTREDNINGEN
SOU 1956:2
Denna utredning är det grundläggande dokumentet för optikerlegitimationens införande i Sverige. Utredningen beskriver förhållandena från början av 1930-talet och 20 år framåt. Utredningen omfattar totalt 192 sidor varav. 17 sidor behandlar optikerfrågor. Utredningsförslaget överlämnades i augusti 1956.


Den närmaste anledningen var, att K. M:t förklarat en optikers annonsering, lydande ”vetenskaplig undersökning af Edra ögon utföres kostnadsfritt af specialister”, icke vara att betrakta som illojal. Den viktigaste av dessa åtgärder var upprättandet af en ”hvit” lista, å hvilken de optiker uppfördes, som läkarne önskade anbefalla för utförande af föreskrifna ögonglas. Denna lista trycktes bl.a. i Stockholms läkarförenings läkarförteckning, och till den samma hänvisade läkarne, då råd om anskaffandet af glas begärdes”.

Detta gav upphov till konflikter då ögonläkarna ansåg att refraktionsbestämning var ett medicinskt handlande och därför borde utövas av medicinskt legitimerad personal medan optikerkåren hävdade att utprovning av glasögon snarare var att jämställa med måttagning hos en beställningshantverkare. 1953 december tillsattes en expertgrupp av chefen för inrikesdepartementet bestående av professorn i oftalmiatrik Gunnar von Bahr och optiker Gert Preisler. De skulle biträda beträffande frågan om ”optikers rätt att utprova glasögon och därmed sammanhängande spörsmål”. EXPERTGRUPPENS PROMEMORIA I SAMMANFATTNING:


Orsaker till nedsättning av synförmågan och besvär vid seende:
refraktionsanomalier
presbyopi
sjukliga tillstånd
rubbningar i ögonens inbördes ställning och rörelseförmåga
Optiska hjälpmedel för seende:
glasögon
kontaktlinser
förstorande hjälpmedel
De optiska hjälpmedlens användningsområden:
Glasögon för refraktionsanomalier och presbyopi.
Glasögon med prisma verkan för felaktig inbördes ögonställning.
Kontaktlinser för irreguljär astigmatism samt sport/kosmetiska skäl.
Förstorande hjälpmedel för starkt nedsatt synskärpa.

 

Ur expertgruppens promemoria framgår att det bör vara tillåtet att optiker utprovar, tillverkar och försäljer glasögon med linsverkan till friska personer med glasögonbehov under förutsättning att optikern:
1. har god teknisk skicklighet
2. erhållit betryggande utbildning i konsten att utprova glasögon
3. är underkunnig om riskerna av att förbise ögonsjukdomar
4. är medveten om sitt ansvar
5. icke giver sken av att ha utfört en medicinsk undersökning av ögonens hälsotillstånd
Det svenska optikersystemet föddes 1935 och var en av anledningarna till bildandet av det som då hette Special-Optikernas Riksförbund och som dagens optikerförbund härstammar från. Några av de främsta företrädarna för denna utveckling var professor J.W. Nordensson och optikermästare Albert Lundqvist.



Både optiker och ögonläkare ansåg att verksamheten behövde regleras över hela landet och en samarbetsnämnd bildades med representanter från Svenska Oftalmologi Förbundet (ögonläkarföreningen) och det nybildade Optikerförbundet. Optikerna blev dock rätt hårt styrda genom de regler som sattes upp. Dessa sammanfattades i följande sju punkter 1935.



1. Den optiska affären skall vara allmänt känd för gott arbete och rekommenderas av minst två av Svenska Oftalmologi förbundets medlemmar utan att vägande invändningar mot affärens godkännande framställts av någon av förbundets medlemmar inom sjukvårdsområdet.
2. Slipning och montering av glasögon skola, liksom övriga hantverksarbeten, utföras å den optiska affärens egna verkstad.
3. Illojal, vilseledande och provocerande annonsering och reklam i press, skyltfönster eller på annat sätt är förbjuden.
4. Enkla glasögon i prisbilliga fattningar skola tillhandahållas allmänheten till fastställda, skäliga priser.
5. Företager optiker på egen hand utprovning av glasögon få icke apparater användas eller åtgärder i övrigt brukas, vilka ingiva den hjälpsökande en falsk trygghetskänsla av att ögonen genomgått sakkunnig medicinsk undersökning. (till sådana apparater räknas bl. a. refraktometrar, oftalmometer, ögonspegel, refraktor)
6. Vid misstänkta felaktigheter i recept från ögonläkare åligger det optiker att sätta sig i förbindelse med denna för rättelse av eventuella fel. Föreligger misstanke på sjukliga förändringar i ögonen, bör optiker föreslå besök hos ögonläkare.
7. Optiker, som ansluter sig till det av förbundet fastställda programmet och erbjudits förmånen att upptagas på Svenska Oftalmologi förbundets optikerförteckning, förklarar sig villig att låta förbundets delegerade övervaka de gemensamma överenskommelsernas iakttagande. Bryter optikern mot dessa, strykes han å förteckningen.





Optikerutbildningen fram till 1930-talet präglades av gamla hantverkstraditioner. Det var optikermästarna som hade hela utbildningsansvaret och vid behov anställde lärlingar. Dessa fick sin hantverksmässiga utbildning genom att följa och successivt själva delta i arbete på den optiska verkstaden. Efter några år kunde lärlingen avlägga gesällprov vilket innebar ett erkännande av hantverksmässiga yrkeskunskaper. Den gesäll som senare öppnade egen verksamhet kunde ansöka om mästarbrev och var då berättigad att anställa nya gesäller och utbilda nya lärlingar.



I början av 1930-talet kom från yrket själv krav på mer formaliserad utbildning vilket även stöddes av vissa ögonläkare. Gecniom hela perioden från början av 1930-talet och fram till inrättande av högskoleutbildning 1994 var optikerkåren som drev på i utbildningsfrågorna. Först genom inrättandet av Optikerskolan i början av 1950-talet. Denna skolverksamhet överfördes till kommunal regi i början av 1970-talet. Urmakare Förbundet drev sin egen optikerskola under motsvarande tid. I början av 1970-talet startade Optikerförbundet Institutet för Optometri för att kunna erbjuda optikerkåren en avancerad efterutbildning samtidigt som man under denna period mycket aktiv arbetade med att få utbildning inrättad som en högskoleutbildning. Detta arbete resulterade i att optikerutbildningen inrättades som högskoleutbildning/akademisk utbildning 1994. Utan optikerkårens mycket omfattande arbete under större delen av 1990-talet hade utbildningen inte blivit vad den är idag.



På 1950-talet fick de optikerfirmor som uppfyllde Oftalmologi förbundets krav och var godkända sina namn tryckta även lokalt på baksidan av ögonläkarrecepten. Det huvudsakliga skälet till hela denna procedur var att erkänna en kår av duktiga hantverksoptiker som kunde tjäna som ögonläkarnas medhjälpare. Benämningen blev Specialoptiker.






På 1950-talet lanserade Bausch& Lomb i USA den första moderna foroptern, som snabbt blev populär. Även svenska optiker skaffade sig instrumentet och lärde sig att använda det. Men 1951 blossade upp mellan ögonläkare och optiker om användandet. Ögonläkarna hävdade att denna instrumenttyp var förbjuden enligt de sju punkterna ( 7 krav ställda av Oftalmologi förbundet ) med hänvisning till att instrumentet kunde ge en ;falsk trygghetskänsla av att ögonen blivit sakkunnigt medicinskt undersökta. Många optikerfirmor protesterade men för samarbetes skull fick Optikerförbundet tillslut ge sig och foroptern förbjöds. Dessutom skrevs det in i avtalet att ; optikern skall avhålla sig från sådan apparatur, som kan ge kunden uppfattningen, att ögat blivit medicinskt undersökt;.



1950 tillsattes den statliga Kvacksalveri utredningen som efter några års arbete även kom att omfatta ;frågan om optikers rätt att utprova glasögon och därmed sammanhängande spörsmål;



1951 startas den högre optikerutbildningen i Oftalmologi förbundets regi i samarbete med Optikerförbundet.



1953 SOR:s Optikerskola i Blackeberg. Lärlingsutbildningen startade i källarlokaler på Björnsonsgatan med växelutbildning. Växelutbildning innebar att man var anställd i optikerföretag och åkte till skolan för A,B och C-kurs. Dessa var vid den tiden 3 veckor långa vardera. Hela utbildningstiden var 4 år. Eleverna, som kom från hela landet inackorderades hos boende i Blackeberg med omnejd. Första föreståndaren var optiker Gunnar Pettersson (Gepe). Han var noga med att inte kallas rektor. Senare blev optiker Henry Sandh rektor och anställde optiker Evert Jarde, optiker Robert Sandor och Erik Mansnerus som lärare. På schemat stod förutom omfattande praktisk utbildning undervisning i bland annat matematik, optik, materiallära. Samtidigt lästes korrespondenskursen i Optik från Hermods. Kursen avslutades med gesällprov med. 1) teoretiskt prov i form av en skrivning 2) dags-rutinprov innefattande bland annat byte av charner, tillverkning av räfflad monokel, montering av minusglas i patent-båge, hålborrning i mineralglas och montering av bifokala glas.



Förhållandena 1953 & Utbildning.
Lärlingsutbildning under 4 år.
Hermods korrespondenskurs
A-B-C-kurser om 3 veckor vardera
Praktiskt och teoretiskt gesällprov.
För att av Oftalmologi förbundet godkännas som optiker fordras en 3 veckors kurs, Högre kursen, anordnad av Oftalmologi förbundet och Specialoptikernas Riksförbund.
Årlig omfattning av glasögonutprovningen.
Antalet utprovningar c:a 600.000.
Av dessa beräknas c:a 150.000 göras av ögonläkare.
Vidare beräknas c:a 150.000 göras av allmänpraktiserande läkare.
Således beräknas c:a 300.000 göras av optiker.
Antalet glasögonutprovningar som utföres:
1. Av Oftalmologi förbundet godkända specialoptiker 180 000
2. Specialoptiker, inte upptagna på Oftalmologi förbundets lista 20 000
3. Urmakaroptiker med verkstad, inte upptagna på listan 50 000
Antalet optiker av olika slag beräknas till
1. Av Oftalmologi förbundet godkända specialoptiker 170 affärer
2. Specialoptiker, inte upptagna på Oftalmologi förbundets lista 30 affärer
3. Urmakaroptiker med verkstad, inte upptagna på listan 300 affärer



1953 startas den första optikerskolan med grundläggande utbildning i Special Optikers Riksförbunds regi. Utdrag ur läroplanen ; Efter avslutad skolgång antages den blivande optikern som lärling hos någon optikermästare. Lärotiden omfattar 4 år. Den teoretiska utbildningen sker genom deltagande i korrespondenskurser samt 3 kurser om vardera 3 veckor vid optikerskolan.


I takt med samhällsutvecklingen och kravet på förbättrad synvård började diskussioner om en optikerauktorisation/legitimation.



1956 Optikerskola i Borensberg. År 1940 övertog Sveriges Urmakarförbund den gamla folkskolan i Borensberg och startade där utbildningen till urmakare. Många urmakare saluförde glasögon men saknade utbildning i optikeryrket. I Stockholm fanns visserligen optikerförbundets skola men för att bli antagen där krävdes att urmakarens affärslokal måste vara utformad så att ur- och optikerförsäljning var tydligt åtskilda. Bara några få butiker uppfyllde detta krav och det var därför naturligt att starta optikerutbildning i urmakarförbundets regi. Förbundet köpte en villa i Borensberg och startade optikerutbildning den 15 februari 1956. Utbildningen utformades som växelutbildning och enligt samma koncept som SOR:s kurser med avslutande dags-rutinprov och teoretiskt prov.



I mitten av 1960-talet startade SOR ett omfattande fort- och vidareutbildning som ledde fram till instiftandet av institutet för Optometri.




1962 november Medicinal styrelsens förslag till optikerlegitimation. Medicinal styrelsen framhöll: Att åt allmänheten utprova optiska glas och andra optiska hjälpmedel för seendet är en verksamhet på hälso-och sjukvårdens område, som otvivelaktig ät av så betydelsefull art, att de för detta ändamål ansvariga myndigheterna bör äga fastställa och kontrollera den utbildning, som en god yrkesman bör besitta. Det anförda gäller i princip även utlämnande av optiska glas efter läkarordination. Ifrågavarande yrkesutövare bör ställas under medicinal styrelsens tillsyn och sålunda upptagas bland de personalgrupper, som brukar betecknas som medicinal personal.


Medicinal styrelsen diskuterar olika benämningar/yrkestitlar för yrkesrollen: Optonom, optinom, optikolog eller optolog och kommer fram att Optiker är det bästa alternativet.



1963 januari SOR:s yttrande över Medicinalstyrelsens förslag.

Till Konungen: Medicinal styrelsens förslag i denna fråga innebär, att ytterligare ett steg tagits mot all värdefull och allmännyttig verksamhet på hälso- och sjukvårdens område ställs under för detta ändamål ansvariga myndigheters tillsyn.

SOR ansluter sig sålunda till Kungliga Medicinal styrelsens förslag att Eders Kungliga Maj:t måtte bemyndiga styrelsen godkänna läroplan för sådan optikerutbildning, som krävs för utlämnande av optiska glas efter läkares ordination och för utprovning av optiska glas åt allmänheten.


1963 januari Oftalmologi förbundets yttrande över Medicinal styrelsens förslag.

Till Konungen: Tillstyrker att optikerna blir medicinal personal. Ser med tillfredsställes att höga krav ställes på optikernas medicinska utbildning. Oftamologi förbundet konstaterar som avslutning på sitt yttrande: Tyvärr måste vi därför konstatera, att skillnaden mellan medicinal styrelsens och förbundets uppfattning om förutsättningarna för auktorisation är grundväsentlig. Den torde vara svår att överbygga under de förutsättningar, som anförts i styrelsens skrivelse.


Optiker Legitimation: instruktion för leg. optiker fastställdes den 12 februari 1964. Legitimation tilldelades:



¤ Den optiker som med godkänt resultat genomgått fastställt utbildning.

¤ Genomgått ;Högre optikerkursen; anordnad av SOF - SOR.

¤ Arbetat som optiker i minst 20år och innehar mästarbrev utfärdat 1952 eller senare.

När legitimationsprocessen var klar och listor på optikerna kom ut visade det sig att många nya namn kommit till dvs. sådana optiker som inte fanns på den tidigare optikerförteckningen. Det kom starka protester från ögonläkarhåll med krav på att deras optikerförteckning fortfarande skulle gälla vilket skulle innebära att även affären, dvs. verksamheten där optiker arbetade , skulle godkännas. Dessa krav avfärdades med kraft av SOR som menade att den statliga myndighetens principer för beslut om legitimation inte kunde ifrågasättas. Även Medicinal styrelsen avfärdade detta krav. 1973 sades upp avtalet med Ögonläkarföreningen. Nya Optikerföreskrifter utkom 1971 - 1981 - 1995.






GULLSTRANDSMEDALJEN ;för främjande av optikeryrkets utveckling;


Gullstrandsmedaljen-instiftades av Sveriges Legitimerade Optikers Riksförbund 1970. Medaljen kan tilldelas person som på ett påtagligt sätt främjat optikeryrkets utveckling t ex. genom vetenskaplig forskning, utbildning, teknisk utvecklingsarbete eller författarskap inom optikerns verksamhetsområde. Medaljen utdelas i endast en valör.

Styrelsen för SOR utser en nämnd av tre personer som avger förslag till medaljör. Styrelsen beslutar om utdelandet. Endast en medalj för utdelas. Utdelningen skwer i samband med förbundets riksmöte. Medaljen har utdelats i totalt 10 exemplar sedan starten 1972.



Myndigheter/Organisationer.

¤ Konungen - Kungliga. Maj.t numera regeringen.

¤ Kungliga Medicinal styrelsen numera Socialstyrelsen.

¤ Special-Optikernas Riksförbund, SOR numera Optikerförbundet.

¤ Svenska Oftamologi Förbundet, SOF numera Sveriges Ögonläkarförening.




Synkontroll från 350:-

Kontaktlinskontroll från 400:-




Förutom en vanlig synundersökning kan vi erbjuda en mer komplett ögonhälsoundersökning där även ögonbottenfotografering ingår samt ögontrycket, synfältet och de muskulära funktionerna kontrolleras.

Pris: 895:-

Ring oss så berättar vi mer.





Välkommen in till oss, så berättar vi vad vi kan hjälpa dig med!